Vi fastnade för "Dagis Våra barn". Inte bara för deras lite gulliga barn logo men inte heller bara för att det var ett föräldrakollektiv. I stället var det "o-säljandet" som attraherade mig. När vi pratade med dem var de väldigt tydliga med att poängtera hur mycket jobb det var att vara med i ett kollektiv hur mycket saker man skulle göra och hjälpa till med. Man sade i princip: "Varning! Ni kommer behöva hjälpa till, det här är inte ett kommunalt dagis". Vi kände att det passade oss som handen i handsken. Det här måste ju vara ett dagis med föräldrar som alla brinner för sina barn. Att det sedan var Montessori kändes inte som en nackdel då min syster som är lärare hade nämnt Montessori i positiva ordalag.  Men framförallt tror jag att ett dagis som har en metod (oavsett vad metoden är) attraherar människor som vill lite mer. Så detta kändes verkligen som det vi letade efter ett dagis fullt med både pedagoger och familjer som alla jobbade för att ge barnen världens bästa start i livet.

Men nu efter tre år måste jag nog tillstå att det nog på många sätt är precis tvärt om. En mer toppstyrd och hemlig organisation får man leta efter. Föräldraengagemanget är inte direkt 0 men det lilla som finns kvävs direkt från styrelsen som inte visar någon som helst intresse för medlemmarna. Jag brukar skämtsamt säga att jag nog har större insikt I FRAs görande och inte görande (tack var Snowden) än jag har i styrelsen för Dagis Våra Barn. Jag har otaliga gånger pratat med styrelsen om detta och det märkliga är nog deras svar. Jag hade köpt "det är svårt", "vi hinner inte", "folk vill inte" och så vidare men istället möter man en kultur av "ni behöver inte veta", "ni ska inte bry er", "det är inte eran sak". Man driver alltså hemlighetsmakeriet med flit. Det är en utstuderad kultur där man aktivt väljer att inte bryr sig om medlemmarna och inte intressera sig för kollektivet.

Det är precis så märkligt som det låter. Och, nej, jag förstår inte heller.

Nu är jag kanske fel person att uttala mig I frågan. Jag är en sådan som kommer från det jag brukar kalla "den nya världen". Där frihet och sociala strukturer har skapat en till synes omvänd makt struktur. I mitt fall kommer det från open source tänkandet där man jobbar med crowd sourcing och knowledge sharing.

Självklart förstår jag att det hela är en illusion men det känns någonstans som en trevlig illusion att man kan gå runt och tro att man kan påverka sin omvärld. Jag inser att om jag tweetar något är det ingen som bryr sig om det nu ens läses. Men jag kan gå runt och låtsas att om jag är missnöjd kan jag tweeta om det och hela världen kommer lyssna (sen kommer det ju inte bli så).

Men på Dagis Våra Barn är det alltså precis tvärt om: Från styrelsen har man en icke informations policy, en icke lyssning policy och en allmän "vi skiter i er för ni är bara medlemmar" policy.

Det är viktigt här att poängtera att barnen trivs kanon bra och säga vad man vill om styrelsen så är personalen på dagis verkligen änglar och tar hand om barnen på ett fantastiskt sätt. Barnen stortrivs och har alla sina kompisar där och så och det är trots allt det viktigaste.

Det är i alla fall svaret man hela tiden får när man frågar varför…

"Så vad gör man skall man protestera?

Ska man byta dagis eller kanske ut och marschera?

Eller ska man bara tyst skall acceptera?"

Förslag emottages i kommentarsfältet nedan.